wyrneck

Jag är så sjukt jävla less på Hjalmar Strömmenskolan så jag vet inte vart jag ska ta vägen snart! 

Sedan jag började trean har jag kämpat med att få kolla om jag har dyslexi eller inte (har trott det hela mitt liv, så nu vill jag slå hål på saken och se om jag har det eller inte). Redan någon av de första veckorna gick jag till skolsköterskan för att höra vem jag skulle vända mig till, och det är skolpsykologen som ska hjälpa en med dessa saker, vilket Hjalmar inte hade alls vid den tiden. Skolsköterskan sa att hon skulle kolla upp hur det skulle göra, och mejlade mig efter ett par veckor för att försäkra mig att hon inte hade glömt bort mig, och att de skulle låna in en skolpsykolog från en annan skola men visste inte vilken. Sedan var det tyst i flera veckor till, så jag gick till skolsköterskan för att höra vad som händer. Då har våran vicerektor(?) stoppat så jag inte fick göra någon utredning, för att hon aldrig har märkt att jag har några problem. Vi pratar lite mer om vilka problem jag har så skulle hon prata med vicerektorn igen.  Och Tro på fan att samma sak händer igen. Helt tyst i flera veckor tills jag kontaktar skolsköterskan igen, för att få reda på att samma rektor har gett avslag IGEN! Och Ännu en gång får man inte höra ett ord fören man söker upp någon. Detta har då sträckt ut sig på hela första terminen. Efter detta vart jag så less så jag bestämde mig för att prata med vårar huvudrektor. På vägen dit träffar jag vicerektorn som gett avslag, och jag får prata med henne personligen om varför jag vill kolla om jag har dyslexi. Då (äntligen) skulle hon prata med någon som skulle hjälpa mig, och denna personen skulle senare höra av sig till mig. Senare samma vecka eller veckan efter ringde någon mig med dolt nr, men jag missade att svara, eftersom att jag var oroligt att det kan ha varit den som skulle hjälpa mig frågade jag då vicerektorn om hon hade någon aning om när denne kunde tänkas höra av sig. Hon lät nästan upprörd över hur jag kunde ställa en sådan fråga, när det är en helt annan människa, men hon sa iallafall att denna person "har det ganska stressigt nu under FEBRUARI". Sedan i februari har jag nu väntar på att denne ska höra av sig, och inte vågat fråga vicerektorn igen eftersom att hon lät så upprörd sist.

Idag hade jag möte med skolans elevcoach. Hon berättade att Hjalmar hade fått in en skolpsykolog för typ 14 dagar sen. Och som elev, som kämpat och sökt hjälp sedan början på skolåret, har man inte fått hört någonting om detta alls! 

Jag säger dock som jag har gjort senaste halvåret, det är så lite tid kvar så det är ingen mening att hoppa av och byta skola. Hade dock detta hänt i tvåan hade jag aldrig tvekat, jag skulle byta till första bästa skolan jag hittade. Jag tycker det är skamligt att man kan behandla elever på detta sättet, när de själva kommer och ber om hjälp. Som elevcoachen sa, att skolan annars brukar få jaga efter elever som behöver hjälp för att de själva inte vill ha den. Så till alla er som går i 9an som ska söka gymnasieskola, sök för fan INTE till Hjalmar Strömmerskolan!